lördag 17 februari 2007

Slynglar som för den härliga brittiska smutsrocktraditionen vidare

The Fratellis
Namnet till trots består inte bandet av några bröder men dom öser ändå på bra hela vägen från Glasgow.

Jamie T
Youngster från Wimbledon som förhoppningsvis håller på AFC Wimbledon och som med rätt enkla medel gör härligt svängiga melodier. Ni kan läsa mer om Jamie T i nya numret av Sveriges enda musiktidning värd namnet, Sonic.

The Kooks
Brightons stolthet som blandar fina poptoner och skitiga riff, det sista kan man diskutera men jag vill så gärna få skriva ut "skitiga riff" i text. Oh yeah!

Arctic Monkeys
Så välkänd att dom nästan får ses som en institution. Riktigt bra live. Någon som vet om dom är Owls eller Blades fans? Måste givetvis nämnas som upphovsmännen till raden "Get on your dancing shoes you sexy little swein".

/Mardy Bum

lördag 10 februari 2007

Öppet brev till Lage Larsson


Bäste Lage.

Du har länge varit en del av mitt medvetande efter otaliga träffsäkra väderprognoser i Svt. Igår växte det sig dock jag vid ett besök på baren King's Head i min hemstad Göteborg fick se dig stå framför en karta över Värmland en bra stund. Då dök den oundvikliga frågan upp i mitt huvud.

Vad har Lage Larsson för skiva i bilen när han åker hem efter en dag på TV-huset? Jag tror stenhårt på att amerikansk gangsterrap (helst västkustsk) är det som du helst slänger på med NWA:s Straight outta Compton som kronjuvlen i skivsamling medan lite snällare Rappers Delight med Sugarhill Gang är din favoritlåt alla kategorier, samtidigt som du har ett gott öga till Snoop Dogg speciellt när han teamar upp med din gamle hjälte Dr Dre men även när han sammarbetar med Pharrel Williams.

Jag tror jag talar för hela The Likely Lads när jag säger att du är vår favoritmeteorlog trots att du inte varit med på några utviksbilder i Slitz. Därför vore det extra spännande att få mina fördomar besannade eller slagna på fingrarna.

Vänligast, Napocorleone

Bild: Svt.se

onsdag 7 februari 2007

De Mest Underskattade Banden och Artisterna

Idag har jag gjort en lista över några, enligt mig, underskattade band och artister. Det är ju alltid roligt för alla att veta, tänkte jag. Vilka som är underskattade alltså.
Listan är subjektiv och inbjuder mer till diskussion än vad den levererar "det rätta svaret", som naturligtvis inte finns.
Så njut av listan medans jag sörplar rödvin och sneglar på serien om ungdomarna i orange county, som jag för längesedan tappade greppet om (men bilderna är fina).
Mycket nöje!


1. Mercury Rev
Fantastiskt band som har hållt på i drygt 15 år. Fin musik som låter som 90-talet när det var som bäst. Möjligt att dom var älskade överallt på den tiden, men nuförtiden är det knappt någon som pratar om dem och de är ju inte direkt superstjärnor idag så... Check it out!





2. Stone Roses
De här grabbarna från Manchester splittrades för 10 år sedan, men hade innan dess fyllt den tidens människors hjärtan med fantastisk musik i ett drygt decennium. Galet bra band som Bad Cash Quartet har att tacka för en hel del. Tanka.

3. The Vines
Vad är dealen? Sönderhypade för några år sedan och sedan för evigt dömda till glömska. Synd.

4. Bob Dylan
Nuförtiden. Idag. Vår unga generation. Okej?



5. Heather Nova
Magisk, hes, raspig och mjuk röst, allt på samma gång i smäcktande ackustiska ballader. I Sverige förmodligen mest känd för sitt samarbete med de tre stiliga pojkarna i åkersbergabandet Eskobar, men hon är ganska mycket mer. Hör ni det människor!? Bra.

6. Jakob Hellman
Och stora havet... är typ bästa svenska plattan någonsin. Typ. Bad nästan om att bli bortglömd i och med sitt "one-album-wonder", men å andra sidan har det gjort honom näst intill mytomspunnen i vissa kretsar. Min krets.



7. Alphaville
500 miljarder hits och allt folk kommer ihåg är Big In Japan och Forever Young. Skivan Forever Young är smokin'! Förlåt, vinet har gått till mitt huvud. Men lyssna på dem, de ÄR bra.

8. Aqua
Egentligen så är de väl inte bra, på det sättet man brukar mena när man säger bra. Men. En schysst fylla och Aqua i högtalarna är fan livet. Dessutom var de det största som fanns i min värld och Lene det snyggaste. Då var de bäst!



Fantastisk video!

Hoppas ni tyckte listan var bra. På slutet spårade den ut, jag vet.
Vin.
Ha det bra!



/Kronjuvelen

måndag 5 februari 2007

Kents 10 bästa låtar

1. Cowboys
2. En timme en minut
3. Mannen i den vita hatten (16 år senare)
4. Verkligen
5. När det blåser på månen
6. Sundance Kid
7. 47
8. Utan dina andetag
9. Stoppa mig juni (lilla ego)
10. Pojken med hålet i handen

Bla bla bla kent är överskattade hit och överskattade dit. Det är Sveriges bästa band. Inte ens Mando Diao med sina fantastiska primalskrik under Grammisgalan kan säga nåt om det.

Vad gäller listan kanske Mannen i den vita hatten skulle varit etta, Dom andra kanske borde varit med, Pojken med hålet i handen kanske inte skulle ha varit med med mera...

No, please I welcome critisism som Monica hade sagt, bring it on.

/nApoleon

onsdag 31 januari 2007

Reflektioner av Grammisgalan

1. Varför var Kunskapskanalens logga scendekor i TV4?
2. Hur många glas vin hade Anna Ternheim unnat sig?
3. I vems ansikte var det att Mando Diao vann "Årets rockgrupp"? Var det någon som trodde nåt annat? Trots att Johnossi borde fått det.

Tacksam för svar.

/NAPOLIon

måndag 29 januari 2007

Kontring à la Johnny Bråttom

Efter Örjis fantastiska inlägg om årstiderna måste jag givetvis kontra med en egen lista. Jag som ju dock har över ett år till godo på min kollega gör min lista dubbelt så lång, det kan vara på sin plats. Utom hösten. Den skiter jag i.

Vår:
Johnny Cash - Springtime in Alaska
Laakso - This spring

Sommar:
Jens Lekman - A sweet summer's night on Hammer Hill
Death Cab For Cutie - Summer skin

Höst:
The Vines - Autumn shade

Vinter:
Saint Etienne - Teenage winter
Iron & Wine - Faded from the winter

/Napo Leon

Four Seasons

Musiken man lyssnar på baseras mycket på vilket väder som för just det tillfället är på tapeten. Och helt logiskt ändras då musiken beroende på vilken årstid det är. Jag tänkte nu dela med mig av fyra låtar som för mig definerar de fyra årstiderna, jag uppmuntrar er som läser detta att göra era egna "årstids-listor". Det ger lite insikt och man kan se hur väder alltid spelar in på alla aspekt av ens liv.

Take it it´s yours:

Vår:

The Lullaby of Spring - Donovan

Sommar:

T-shirt Weather - The Lucksmiths

Höst:

Autumn Song - Van Morrison

Vinter:

Cold Swedish Winter - Jens Lekman


Over and out, / Ö.R

söndag 28 januari 2007

160 sekunder

Jag sorterade mitt iTunes-bibliotek efter längd på låtarna häromdan och upptäckte att en 2:40 var en fantastisk längd på en låt. Jag rankade dessa som de fem bästa.

1. The Libertines - Time for heroes
2. José González - Heartbeats
3. Frida Hyvönen - I drive my friend
4. Bright Eyes - When the curious girl realizes she's under a glass
5. Johnossi - There's a lot of things to do before you die

Galet bra. Och det var inte bara fem låtar och sen skräp resten. Verkligen inte. Här följer nu dom fem bästa som inte kom med bland dom fem bästa.

1. Death Cab For Cutie - Coney Island
2. The Vines - Sunshinin
3. Yann Tiersen - La valse d'Amelie
4. Lucknow Pact - Fools of love
5. Hello Saferide - Saturday Nights

Ni ser. Tio väldigt bra låtar och då har jag ändå petat Bob Dylan - One too many mornings, Bad Cash Quartet - Nights are mine och Of Montreal - Chrisse kiss the corp för att nämna några.

Hence. 2:40 är en vinnande längd för en bra låt.

/A-dawg

fredag 19 januari 2007

Chez Amis 18/1 2007

Vart jag än vänder mig ser jag unga män mellan 17 och 19 iförda välstrukna skjortor och resolut bakåtkammat hår sippandes på what ever drink's in style eller ett glas vitt, någon verkar ny i hela trenden och har sin vana trogen beställt en vanlig öl - vilket givetvis inte ses med blida ögon av övriga i flocken.

Jag inbillar mig fördomsfullt nog att detta är ungdomar som aldrig gjort ett handtag i hela sina liv. Aldrig klippt gräset än mindre haft ett underbetalt kassabiträdesjobb på ICA Fiskebäck.

Hade det varit fredag eller lördag hade helrören och champagnen med största sannolikhet kommit inrullande i jämn takt och samtliga unga män inklusive deras kvinnliga kuttersmycken, dressade enligt rådande moderegler, hade nog helst av allt viftat taktfast med högerhänderna i takt med den elektroniska dansmusik stället bjuder.

Det är här det slår mig.

Inte att jag och mina vänner själva - med viss ironi - har händerna i luften utan det faktum att jag varje gång en ny anonym elektronisk partydänga kommer på spänt sitter och hoppas att det någon gång ska vara The Warning av Hot Chip.

Den nästan spädbarnsskallreliknande inledningen följd av den mjuk rytmen som består genom hela låten chockade mig redan första gången jag hörde på Accelerator The Big One i somras. Jag försökte skaka den av mig med skrattretande argument som "jag vill ha gitarr, trummor, bas och sorgsna män vid mikrofonen" och försökte i min enfald framhålla - visserligen utmärkta låtar likt Arctic Monkeys' From The Ritz to The Rubble, Bob Dylans Nettie Moore, The Killers' When you were young eller Phoenix' Rally som årets starkaste men till slut var det bara att inse; Hot Chip will break your neck snap of your head!

/Napoleon fo' shizzle dizzle!!!

Tips och Trix

Skulle bara vilja ta tillfället i akt och presentera dagens små musikaliska smultron för alla våra trogna läsare, d.vs Jag som skriver mina två medskribenter och kanske någon förvirrad stackare som skrivit in fel adress. Hur som helst är denna blogg inte till för andra (vi försöker oss på det gamla cartmantricket; "you cant come").

Subterranean Homesick Blues - Bob Dylan

Verbal onani med mening och budskap det hittar man inte ens i den mest välsorterade ICA-butiken, and this Englishman said FAB.

Downloading porn with Davo - Moldy Peaches

Ibland kan det bli lite för tungt med vissa artisters lyrik och bildspråk (läs ovan) då är det helt underbart att kunna lyssna på en låt om att helt enkelt ladda ner porr med sin polare Davo. Och vi har alla under någon tid i våra liv haft en Davo och han rockar!

Black eyed dog - Nick Drake

Så helt otroligt trasigt och vackert, magiskt men tragiskt. Nick Drakes sista inspelade låt innan The black eyed dog hann ikapp honom den där tragiska Novembernatten 1974. Svårt att hålla inne känslorna till textrader som; "A black eyed dog calls at my door, im growing old and i wanna go home".

I Wish - Babyshambles

Ännu en gång trasigt men nu den mer accepterade trasigheten hos unge herr Doherty dock fortfarande hjärtskärande vackert. En ska-inspirerad låt från den nya EP:n The blinding.
"I´ve been pipping almost every night, watch my dreams float by, out of sight, i wish to god i´ve just been stabbed" ett bestående bevis på att en heroinstinn man i sina bästa år fortfarande är ganska jävla fantastisk.

/ Ö.R


P.S. Jimi Hendrix hade extremt mycket och extremt svårmanuvrerat hår. D.S.

torsdag 18 januari 2007

What do you call the people still running the world Jarvis?



/ Ö.R

Dagens fråga

Varför görs det musik?

/Mr. Broadway

Ps. Vet inte hur mycket det här länktipset passar in i den här bloggen, men jag är förälskad. Hon är så söt och rar, och hon kan allt från hur man organiserar sitt kontor på bästa sätt till hur man slänger ihop en schyst margarita.
MarthaStewart.com Ds.

onsdag 17 januari 2007

Shoutout till Hawkeye Pierce

För ett tag sedan började jag fundera på vilken som är den ultimata theme sången. Jag har nu funnit svaret, "Suicide Is Painless" från M.A.S.H, helt fantastiskt. Om jag inte minns helt fel var det Mike Altman and Johnny Mandelsom komponerade den. Ska dock sägas att med text blir det ännu bättre. Öppningsraden gör en, som en yankee hade sagt, spellbound,
"Through early morning fog I see visions of the things to be"

Ett par andra har varit uppe och nosat på förstaplatsen men ingen annan räckte till, de saknade det där lilla extra som krävdes. Men en topp tre ska nog kunna klämmas in.

1. Suicide Is Painless - M.A.S.H
2. Where everybody knows your name - Cheers
3. The X-files theme - X-Files


Dagens Sven Nylander: 90210 theme song - Beverly Hills 90210


/ Ö.R

P.S. Var Hotlips Houlihan verkligen så het? D.S.

Musikstråkens musikstråk

Nå Axel, säger folk ofta, var är egentligen världens bästa plats om man vill ta in musik i sitt medvetande?
-Jo, svarar jag då, det ska jag säga dig. Det finns ingen plats för detta som Hinsholmens småbåtshamn.




Det är verkligen magiskt där. Jens Lekman hintade om spårvagnsrutten mellan Sahlgrenska och Botaniska men jag måste vidhålla ett promenadståket mellan Barcavella och Lindalen bräcker den.

Om vintern och hösten när regnet faller eller snön ligger vit får man gå ensam likt Jim Carrey när han är ut och snurrar i Montauk i Eternal Sunshine. Om våren skiner solen och folk är ute och målar sina båtar och sen kommer sommarkvällarna när solen håller på att gå ner och man lika gärna kunde gått i Newport eller valfri italiensk hamnstad där fiskmånglarna står och drar upp eftermiddagens fångst.

Om ni bor i Göteborg så ta 11:an dit ut med iPoden i högsta hugg så snart ni får möjlighet och om ni inte är från Göteborg så ta tåget till Centralen och sen 11:an till Hinsholmen med iPoden i högsta hugg.

Hade jag gått dit nu hade jag lyssnat på Youth Group - Lillian lies

Jag säger det en gång till.

Hinsholmen. Check it out!

/Napoleon

tisdag 16 januari 2007

Dagens näsbränna

What a Waster - The Libertines


/ Ö.R

måndag 15 januari 2007

Ljudet av välbefinnande

Finns det någon i hela världen som klarar att vara nedstämd till tonerna av Olle Adolphson? Jag tror inte det. När han sjunger Trubbel och Balladen om det stora slagsmålet på Tegelbacken är det lite som jag inbillar mig att det är att bara tångbad. Man ligger där i det varma vattnet och bara baddar sig med tångruskorna. Mmm...

/Napoleon

Mina damer och herrar beskåda storheten hos USA:s kanske främsta poeter Adam Green och Kimya Dawson

You gotta have rain
to have rainbows.
You gotta have a dick
to have a dick in your mouth.
You gotta skin the rich kid
to wear a rich kids suit,
and you gotta know by now
I think you're cute.

Så enkelt. Så vackert. Jag saknar ord.

/Napoleon

lördag 13 januari 2007

Den slutgiltiga lösningen eller Alla ska suga

Jag erbjuder härmed alla i detta lilla land den ultimata lösningen!
Den enda vägen. Det avgörande hugget i sidan, som får blodet att forsa likt en fontän från köttet på de otrogna.

Jag ville inte gå så här långt! Vad är det med Sverige? Varför denna smaklöshet/fantasilöshet? När gick 90-talets indiesverige ner sig i fördärvet? När började det injicera sig med droger som inte ens ett land klarar av? Varför skickades det inte på rehab? Vem sålde skiten till det? Varför vände alla ryggen till och såg det försvinna? När dog det?

Den slutgilltiga lösningen på vårt problem kära vänner. Den enda, som jag ser det, är att vi alla lägger till prefixet Idol till våra namn och därmed konkurrerar ut de själlösa imbecillerna!
Först då när alla bär namn som; Idol-Jonas, Idol-Gudrun, Idol-Pär etc, kan vi rena detta smutsiga urinrör som alltför länge blockerats av en gul, stinkande njursten, börja om på nytt och segra!


Tack.

/Idol-Johan

Angående rockbjörnen

Rockbjörnen...ROCKbjörnen....rockBJÖRNEN...Idol-Ola...IDOL-ola....idol-OLA....
Årets musikgala vill Aftonbladet få det till, för den är inte lika löjlig som andra musikgalor, den ska vara lite häftigare lite mer rock.
Nu vill jag inte vara någon slags elitistisk prettojävel som sitter på min höga häst och bara hatar idol för att det är "rätt", men i ärlighetens namn, Idol-Ola var nominerad i 4 kategorier och då pratar vi inte om Sveriges bästa innebandyfrisyr utan om Rockbjörnen. Okej han vann iallafall inte men vad som hände under den "festliga" natten var att rock fick en ny definition för många unga som följde galan och maniskt följer varje idolsändning och andra liknande musikaliska bödlar. Rock är nu för dom en lagom snygg, lagom trevlig, lagom korkad, lagom blonderad kille i 20 års åldern som antagligen fortfarande bär sin avklippta (?) navelsträng i en liten men ack så praktisk magväska.
Idol-Sebastian blev årets nykomling, oj. Idol-Sebastian är lika rolig som en rubank rakt över pungen. Rockbjörnen är ju egentligen inte rock, och har väl kanske aldrig varit.
Musik betyder ingenting, det är precis det man försöker säga genom att ge Idol cred och priser.
Den kängan placeras med fantastisk precision rakt mellan benen på arister som faktiskt skulle kunna förtjäna ett pris och som inte har tillverkats i en musikfabrik av Peter Swartling och hans onda undersåtar.
Frågan som jag lämnar er med är: Hur tar man kål på en Idol-deltagare?



"There are fewer more distressing sights than that Of Peter Swartling in a baseball cap"


/ Örjan Ramberg


P.S Darin gillar inte vitlök. D.S

Hard To Explain

The Strokes är nog Carl Rienholdzon Belfrages favoritband. CRB är en rolig filur. Vilket inte hindrar att han lätt intar positionen av okristiskt skitnödig när det gäller The Strokes.

Jag kan utan problem säg att senaste skivan var rätt menlös och ointressant. Däremot vill jag gärna opponera mig mot idéen att Room On Fire skulle vara någon form av debacle. Jag skulle snarast vilja säga att det var en alldeles utmärkt skiva i sann Strokes-anda med det härligt opolerade "soundet" (jag vet, att prata om sound får man ju egentligen inte gör om man inte jobbar på P3 Pop Non Stop, men jag säger det i alla fall) i fokus.

Låten i fokes för detta inlägget är däremot från deras första och bästa skiva Is This It. En alldeles fantastisk skiva med guldkorn som Last Nite, The Modern Age, Is This It och NYC Cops. Denna uppsjö av låtar gör att Hard To Explain lätt hamnar i skymundan. Vilket är som amerikarnarna hade sagt "mental". En rad som "The joke is on you, this place is a zoo" måste beundras.

Kan det möjligen vara så att Julian Casablacnas måste ta till flaskan igen för att The Strokes åter ska bli intressanta och inte bara hamna i skuggan av Albert Hammond Jr's solokarriär?

/Napoleon

Den första dagen av ditt nya liv

Jag vet itne hur länge denna bloggen kommer vara vid liv. Jag kan inte lova någonting. Hur som helst kom den till i torsdags när jag och min vän Fredrik definitivt upptäckte att vi var för gamla för att hänga på Sticky på torsdagar. Den ska handla uteslutande om musik eller liknande.

/Napoleon